Vägen Tillbaka

Idag stod vågen på 109,7kg... Äntligen under 110...

Känns bra efter att ha stått och stampat så jävla länge på 110-talet...

 

Hanna vägde 87,9kg.

Hon är lite frustrerad och tycker inte det händer något...

 

Jag gillar LCHF... Jag mår mycket mycket bättre... Magen är stabilare även om den filppar ibland... Men inte alls som innan... Jag känner inte något speciellt behov av att gå tillbaka till pasta och ris... Visst blir jag ibland sjukt sugen på godis... Speciellt när chefen tex ställer fram en skål på planeringen... Men än så länge har viljestyrkan stått emot... Jag sitter varje gång och diskuterar md mig själv... "Jag vet hur dåligt jag mår" mot "Men det är ju så gott"... För reaktionen kommer omedelbart nu för tiden... När jag åt godis på SÅM... Bara några bitar... Så började jag att skaka och svettas... Sen mådde jag illa... Och sen krachade magen... Så jag börjar lära mig att det är inte värt det...

 

I övrigt så har jag åter igen visat att jag inte kan hantera alkohol... Och det är nog dags igen att vara nykterist ett tag...

Så nu har man strikt LCHFat i nästan en vecka...

Detoxen har gått bra känner jag... I onsdags hade jag brutalt godissug... Men det gick över igen till torsdag...

Hanna har däremot varit lite gnälligare... Har gått från "jag vill ha en cigg" till "jag vill ha godis" till "jag vill ha bröd till frukost". Som om kroppen när den inte får det första alternativet bara går vidare till nästa försök...

 

Så viktmässigt då... Nu är detta inte vikt taget på min egen våg som alla andra invägningar varit eftersom jag varit hos Hanna hela veckan... Och vi vet väll alla hur olika vågar kan slå...

 

När jag kom hem från Taize sa Hannas våg att jag vägde 113,4...

Idag sa den 111,1... Så oavsätt om den slår annorlunda än min våg så är det ändå ett sjukt bra dropp...

 

Hanna vägde 90 i tisdags... Idag 88.9... Helt ok det med...

 

Så nu har jag för tredje gången lyckats gå ner till -60kg från maxvikt... Ska jag lyckas hålla mig här nere nu tro??

 

Efter Taziéresan och en kost bestående av i princip bara socker och kolhydrater så har vi kommit hem och upptäckt att ingenting har hänt med vikten... Varken upp eller ner...

 

Så läget ligger på 113kg för Annette och 90kg för Hanna...

 

Jag har ju varit hemma en vecka längre än Hanna och haft möjligheten att missköta mig hemma en vecka innan hon kom hem...

 

Nu däremot är det skärpning...

 

Våran plan är strikt LCHF - GI - ISO... Vad man än kallar det så är iallafall kolhydraterna strukna ur dieten...

 

Så för mig blir det iallafall ganska kraftig detox... Och den började idag...

 

Annette: 113kg

 

Jag har ju åter igen gått upp lite i vikt och kräker på mig själv för att jag inte kan hantera mina matvanor och mitt sockerberoende.

 

Hanna 90kg

Vi ska kolla hur Taize påverkar vikten samt gå på ny diet efter att vi kommer hem...

Målet är under 95kg för Annette och under 83kg för Hanna...

 

Önska oss lycka till...

 

Vikt: 110,6kg

Dessa veckorna: -1,0kg

Totalt: -60,4kg

 

Tillbaka på rätt sina av -60... Äntligen...

 

Gud vad jag måste träna mera... Och gud vad jag har bra ursäkter till att inte göra det... Tid och saknad dem främsta av dem... Trötthet vet jag inte funkar eftersom jag blir så pass mycket piggare av att träna... Nog dags att släpa med sig träningsväskan till jobb så att man inte åker hem om och placerar sitt arsle i datorstolen innan man varit och tränat... Och som anställd i Malmö Stad har jag ju nu friskvårdstillägg också... Så billigare träningskort... Har jag egentligen kvar några ursäkter som håller??

Jag har faktiskt tappar räkningen på hur många veckor sedan det var jag opererade mig. Men vi närmar oss 2 års gränsen. I vilket fall så har jag inte uppdaterat min vikt här sedan i september.

 

Det har varit en vinter av misskötande, och dåligt mående rent fysiskt och jag trodde faktiskt att vågen skulle visa ett katastrof resutat idag. Inte var det bra, men samtidigt inte så katastrof som jag trodde. Så nu kör vi igång 2013 med att skärpa sig.

 

Vikt: 111,6kg

Dessa veckorna: +2,6kg

Totalt: -59,4kg

Det är något speciellt ändå med att komma hem...Även om jag precis spenderat en månad i mitt barndomshem så är det inget emot att sitta och slöa i sin egen lägenhet... I min datorstol, som faktiskt är bekväm... Att ha två datorskärmar igen efter att i en månad suttit med lilla laptopen... Misstolka mig inte laptopen, jag älskar dig med och har uppskattat ditt sälskap dessa veckorna... Måste dock erkänna att jag saknat din storebror en hel del...

Första arbetsdagen 2013... Öppning... Trött... Kallt... Tog på mig extra byxor... Synd man inte hade en extra tröja också... Ja två par byxor inomhus... Kan vara min stora trötthet som gör att jag fryser... För efter mina tre dryga nätter då datorspel hållit mig vaken var det nyår då jag vaknade tidigt och var hemma tidigt morgonen efter... Och igår skulle jag sova tidigt... Men igår kväll blev en skitkväll...

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte tror på nyårslöften... Att jag hittills inte hållit ett ända... Men ändå reflekterar man över vad man skulle kunna ha som nyårslöfte… Detta år är det nog fan terapi som är löftet… Inte att börja… Utan att fullfölja och ta det seriöst… Jag går just nu i kognitiv beteendeterapi (KBT) för min ångest…

Är jag personlig nu när jag lägger ut detta här? Möjligen… Men jag tycker det känns bra… När man väl bryter tystnaden så är den bruten… Visst har flickvänner vetat… Delar man säng med någon och har ångest om nätterna så är det svårt att dölja… Men annars har ingen vetat… Berättade för Johan för inte längesedan alls… Och pratade om det nu på nyår då nyårsfesten övergick i allvarligt fylleprat… Så nu är det där ute… Så nu kan det lika bra finnas här också…

Jag har haft ångesttendenser länge länge… Själv faktiskt inte insett hur länge förrän nu nyligen… Men i alla fall säkert sedan 18 års ålder… Men jag har inte gjort något åt det… För spela roll lixom… Men ångest är verkligen en sådan sak som bara blir värre och värre med tiden… Under min ”alkolist” tid hade jag ofta ångest… Men det var ju för att jag drack för mycket… Det var ju inget konstigt och inget man behövde bry sig om… Och helt ärligt brydde jag mig inte om något då… Mår man som skit så kan man väll lika bra ha ångest… Spela roll…

Och nu efter att jag slutat dricka på ett ohälsosamt sätt så har det blivit svårare och svårare att förklara bort vad det är som händer…

Nu i och med operation, viktnedgång, kärlek i mitt liv… Så har man släppt känslorna fria… Har vågat känna… Vågat älska… Vågat släppa folk nära… Va bra eller hur? Annette börjar äntligen släppa sina känslomässiga spärrar… Och ja... Jag tycker det är fantastiskt skönt att jag har öppnat upp på det här sättet… Det är skönt att kunna säga till någon att man älskar henne och fullt och öppet mena det… Att kunna ligga och känna att just prick nu är jag lycklig… Att bara inse att jo så är det… Jag känner lycka… Det är helt klart värt det…

Men problemet med känsloregistret är att man kan inte bara öppna en liten bit av det… Öppnar man upp för kärlek och lycka så öppnar man också upp för sorg, saknad, ilska, bitterhet, ånger osv… De känslor som jag släppte lös på grund av alkoholen innan, dem känslorna som fått mig att gå i slagsmål mer är en gång, dem känslor som gjort att jag fått stryk av Johan mer än en gång… Och nu finns även de känslorna närvarande, i fullt nyktert tillstånd… Dem kommer krypande på kvällar, när man försöker tömma huvudet från dagens upplevelser…

Att ligga i någons famn, hyperventilerande och skakande av gråt… Bli så arg att man slänger papperskorgen i väggen eller slår handen i väggen så man har blåmärke mellan knogarna och ont i flera dagar… Att säga och göra saker som sårar, skapar ilska hon henne… Och framför allt att se rädslan i hennes ögon när jag hyperventilerar så jag håller på att svimma… Höra oron i hennes röst när hon om och om igen ber mig att försöka lugna mig och andas normalt… Det gör ont att vara orsaken till dem reaktionerna hos en person som man älskar…

Det gick inte längre att förneka att något behövdes göras… Ytterligare ett steg som måste göras i processen mot ett bättre och hälsosammare jag… Både fysiskt och psykiskt…

 

Det är inte hälsosamt att fixera vid ett spel på det här sättet...

Detta är tredje natten i rad som jag sitter här i sängen och bara inte kan sova... Varför?

För att jag funderar på spelet... Vilken skill ska jag satsa på? Vilken karaktär ska jag spela med?

Det är helt sjukt... Igår kunde jag inte koppla av för att varje gång jag blundade så såg jag spelet framför mig... Lite jobbigt men inte helt förvånande... Jag väll lätt haft 24h speltid sedan i fredags efter att jag slutade jobba...
Jag brukade spela så här i veckor tidigare... Månader till och med... Spela, sova, äta, spela... Är det ett tecken på att jag är gammal när jag efter tre dagar känner mig sliten?

 

Jag är blek, ögonen är blodsprängda, mitt vätskeintag har varit 90% läsk... Maten har varit katastrof... Igår var frukosten McDonalds, lunchen pringels chips, middagen tacos... Idag var frukosten tacos, lunchen knäckebröd, middagen ett kexchoklad... Att missköta sig på detta vis är inte bra för någon, men ännu mindre för mig...

 

Tyvärr är detta misskötande bara en extrem version av det misskötande som jag fallit in i... Jag har helt och fullständigt fallit tillbaka in i ett sockerberoende... Varje dag letar jag efter något "gott" att äta... Glass, godis, choklad... Och jag äter för mycket... Jag pressar mig och utmanar ödet... Kroppen säger gång efter gång ifrån... Den mår inte bra... Jag är lite försiktigt en dag för att magen ska lugna sig sen är jag fan på det igen... Borde jag inte lära mig av kramperna, illamåendet, kallsvettningarna och min kassa mage...

 

Magsäcksopererad eller inte... Man har kvar sina tendenser till dåliga beteenden... Varför gick jag upp så mycket i vikt? Dålig kost, ingen motion, ingen regelbundenhet... Jag känner att jag mer och mer faller tillbaka i dåliga vanor... Jag är skiträdd för att tappa kontrollen igen och sabba allt... Men jag vet fan inte vad jag ska göra för att rycka upp mig igen och få in mig på rätt bana... Man kan ha stöd och hjälp men utan egen motivation hjälper det inget...

 

Nyårslöften har jag aldrig trott på... Och aldrig någonsin fullföljt ett... 2012 skulle ju vara ett alkoholfritt år... Det gick åt helvete... Jag tror och hoppas på flera spännande saker under 2013... Men rädslan för att misslyckas kryper allt närmare mig...

 

Det var inte riktigt här jag tänkte att jag skulle hamna när jag började skriva detta... Jag tänkte filosofera över att man förändras ibland... Jag gillar spel... Och jag fixerar ibland... Det har aldrig stört mig innan... Men nu ligger det ett litet dåligt samvete där och gnager... Detta är inte ditt liv... Du kan inte längre leva ditt liv så här... Det ligger en saknad så fort jag lämnar datorn... En lätt ångest för att det gått 8h och klockan plötsligt är så mycket att den "normala" världen går och lägger sig... Att dagarna flyter ihop och jag känner att jag slösat bort tid som jag hade kunnat njuta mer av... Tillfredställelsen av 24 levlar är inte längre vad den brukade vara... Finns väldigt få människor i min närhet som kan uppskatta min förbättrade ammunition och mitt tillverkande av bättre vapen...

 

Men det finns väll kanske en tid då vi alla växer upp... Jag är bara inte riktigt redo för det ännu...

 

Det som nästan är värst med allt detta är att jag oavsett hur sent jag än somnar så vaknar jag liktförbannat kvart i åtta varje morgon... Med en känsla av skjut mig snälla...

Det kan hända mycket på ett och ett halvt år...

 

Det kan hända massor på ett halvår...

 

Det kan hända ofatbart många saker på två månader...

 

Sen kan det inte hända ett skit på en evighet när man väntar på något...

 

Jag går in i dataspelsdvala... Mina karaktärer ska upp till level 60... Ses på andra sidan...

Vikt: 110,9kg

Dessa veckorna: -1,1kg

Totalt: -60,1kg

Pendlat upp och ner i vikt dessa veckorna... Varit lite uppe på 113 och vänt... Men nu ser det helt ok ut... 60 kg minus nu... En ordentlig milstolpe...

Vikt: 112,0kg

Dessa veckorna: -2,2kg

Totalt: -59kg

WoHooo!!!